An`ställa - verb. anställde anställt, pres. anställer

Eftersom jag är projektledare för Uniaden - Arbetsmarknadsdagen - står jag och min kollega från HHUS inför ett delikat problem: Att sätta samman en projektgrupp.

Det är verkligen jävligt svårt, om du ursäktar svordomen. Du träffar ett antal personer som du ska skaffa dig en uppfattning om, genom att läsa igenom ansökan och kanske 30 minuters frågor och konversation. Det är lite som att ragga på hjärnor. Drinken är mineralvatten, dansgolvet är ett bord och stolar, klubben är ett sammanträdesrum och musiken är ventilationen som inte fungerar som den ska.

Och för övrigt gäller samma sak som den ovan givna parallellen: Du kan störa dig på allt från frisyr och tal till gestikulering och sätt att uttrycka sig. Nu påstår jag inte att man väljer personer efter utseende och yttre. Men ibland kan det kännas så som intervjuoffer. Man vet ju själv hur det kan vara. Man råkar säga fel ord, man stammar, man är nervös och har handsvett. Man tycker kort och gott att allt gick åt h-vete.

Just därför ser man oftast bortom tillfällig nervositet och tafflighet. Det man vill veta är ju: "Vad kan personen tänkas klara av?" "Hur kommer denne fungera med sina kollegor?".

Okay. Säg att du gjort ett bra jobb och hittat personer du tror kommer passa i gruppen och har den kompetens som krävs (och säkert märkt en massa som du kommer lära dig av dem du anställer!). Hur meddelar du det till de personer som INTE fick platsen? Hur gör man det på ett fint och smidigt sätt? Eller snarare: Hur gör man det på ett konstruktivt sätt? Ska man berätta precis varför man inte valde en person? Hur förklarar man en "gut feeling"? Hur väver man in dessa 'känslor' med mer konkreta fakta? Hur får man dem att inte känna sig kassa?

För trots allt handlar det ofta om att man har flera personer som utan tvekan kvalificerar, men man KAN bara välja en av dem. "Du var mycket bra, men vi hittade någon som var snäppet bättre". Surt men sant.

För att runda av och vara lite nyanserad så kan jag säga att det också är ruskigt kul och himla skönt att sitta på "den andra" sidan av bordet. Av någon konstig anledning är jag knappt nervös alls och känner faktiskt att man har lite makt ;-)