Sista dagen som "efterträdare"

För sju minuter sedan började den sista dagen som "efterträdare" i kårstyrelsen. Den sista 'arbetsdagen' ska jag väl egentligen säga, men det är ju de dagarna som räknas. Om 23 timmar och 53 minuter är det ingen som hela tiden visar och berättar hur man ska göra, då står man där själv. På egna ben, på egen hand (börjar du sjunga Carolas låt nu så dör jag).

Okay, jag vet att jag på inget sätt kommer kunna klara av alla uppgifter helt av mig själv redan från början, men det är en underlig blandning av vemod och resfeber (fjärilar i magen) som går igenom mig just nu. Fatta vad skönt och tufft att klara av saker själv och få bestämma över sitt arbete! Men samtidigt känner jag osäkerheten.

Under de senaste två månaderna har jag fått lära känna ett helt underbart gäng och snart har jag bara hälften av dem omkring mig. Det är inte utan en tår i ögat och darr på läppen som jag säger: DISMISSED! Get lost!


*blink* ;)